I SKK: s Verksamhetsplan, antagen på Kennelfullmäktige som tar hänsyn till de frågor som är specifika för Pyreneisk Mastiff.
RAS kan beskrivas som en handlingsplan för uppfödare och avelsintresserade. Det övergripande syftet med RAS är att möjliggöra en målinriktad, långsiktig och hållbar avel. Val av avelsdjur får inte leda till brister avseende typ, hälsa, mentalitet, funktion eller utarma rasen på genetisk variation.
Gäller för samtliga uppfödare och hanhundsägare (som ställer sina hanhundar till förfogande för parning), även ickemedlemmar i rasklubben.
Det är viktigt att varje uppfödare är väl insatt i rasens standard och att de i sina val av avelsdjur beaktar vad som är mer eller mindre önskvärt för att behålla den Pyreneiska Mastiffens typiska egenskaper. Med hjälp av RAS finns möjlighet att förankra sina val, inte enbart till det egna avelsarbetet, utan också med hänsyn till den rådande situationen i Sverige. Det är därför extra viktigt med en öppen kommunikation, samarbete och uppslutning kring RAS.
Uppfödare och hanhunds ägare av Pyreneisk Mastiff bör följa de lagar och förordningar som rör avelsarbete, till exempel:
¤ Europarådets konvention till skydd för sällskapsdjur.
¤ Djurskyddslagen med regler och förordningar.
¤ SKK: s grundregler.
¤ SKK: s avelspolicy.
¤ Rasklubbens RAS-dokument med dess specificering angående Pyreneisk
Mastiff.
För uppfödare och hanhunds ägare av Pyreneisk Mastiff gäller att:
¤ Samarbeta för rasens bästa.
¤ Arbeta för att bevara och utöka rasens genetiska mångfald.
¤ Arbeta för att motverka inavel och dess effekter på hundens hälsa och
välbefinnande.
¤ Arbeta för att fakta kring rasen blir känd via hälsoundersökningar,
mentalbeskrivning, arbetsprov/tävlingar och liknande.
¤ Arbeta för att valpköpare ska delta i hälsoundersökningar, mentalbeskrivning,
arbetsprov/utställningar och liknande.
¤ Arbeta för att endast mentalt, funktionellt och exteriört rastypiska hundar
används i avel.
Vid fortsatt arbete med RAS arbetar vi enligt följande:
¤ Hälsoenkät utskickad till ägare av Pyreneisk Mastiff registrerade 1984-2005
¤ Ras-/avelsdata från SKK
¤ Rasstandard
¤ Mentalbeskrivningar PM (framtiden)
¤ RAS-dokumentet skickas på remiss till alla PM-uppfödare för inhämtande av
synpunkter.
HISTORIA
Pyreneisk Mastiff.
Vart det än har funnits boskap eller får, har det funnits rövare och plundrare, och därmed behovet av väktare för djurflocken; Mastifferna, som räknar sitt ursprung från de stora legendariska Molosserna.
Under medeltiden utkämpades krig på den Iberiska halvön, mellan kristna i norr; Aragon och muslimer i söder, Castilla, under nästan 700 år. Målet var kontroll över hela landet.
För befolkningen i norr var ull den viktigaste handelsvaran. Bönderna där var nomader. Varg och björn var inte ovanliga i de pyreneiska bergen. Så uppstod behovet av en vakthund, både för djuren och för människorna. Pyreneisk Mastiff, eller som den tidigare kallades; ”O Mostin”, blev en nödvändighet i kulturen.
Upphovet till just rasen Pyreneisk Mastiff är detsamma som för de raser som utvecklats i de sydliga delarna av Europa; från Svarta havet till Atlanten. Gemensamt har de traditioner i vakthållning av får eller boskap. Alla raserna blev utvalda för att anpassas, både fysiskt och mentalt till ekologiska, sociala, ekonomiska och arbetsmässiga förhållanden i de olika länderna.
Den genetiska egenskapen med fysisk styrka hos Molosserna var nödvändig, om de skulle lyckas i sitt arbete med att bekämpa en fiende, antingen det var rovdjur eller plundrare. Det var också viktigt att hundarna hade nedärvt en genetisk betingad herdefunktion, för att kunna bistå herden i hans arbete och fridfullt leva med fårflocken och försvara den som sin egen.
Den Pyreneiska Mastiffen är framavlad att skydda sin flock och sitt territorium, den är inte tränad till att utföra den här funktionen. Den här instinkten avlas det på än idag och är en viktig del av den Pyreneiska Mastiffens särdrag.
Den här storvuxna flockvakten är: Mycket intelligent, pålitlig, mycket aktiv för en så stor ras, lättränad och försiktig med små barn och de djur den är satt att vakta. Aggressivt beteende uppträder endast vid fara/hot eller det sker en direkt utmaning
Härstammar dom här hundarna ursprungligen från den legendariska Tibetanska Mastiffen? Från Molosserna av Assyria, Epirus, Aryan eller Fönikerna?
Det finns inga klara bevis på att någon av dessa teorier är rätt. Vi vet bara att molosser/herdehundar existerade i många århundraden, från Kaukasus till Alentejo, från Leon till Istanbul, från Tatrafjällen till Abruzzi och i Pyrenéerna.
Vår ras, Pyreneisk Mastiff, är utan tvekan, den mest imponerande av dem alla, och tillsammans med Spansk Mastiff (från Castilla) den största av dem alla. Självklart, är det en förbindelse mellan Pyreneisk Mastiff, Spansk Mastiff och Pyrenéerhunden (Från Franska sidan av Pyrenéerna). Pyreneisk Mastiff var mer rustik, mer molosserliknande, den hade en annan hemvist än till exempel; Castilla/Spansk Mastiff. Där folket på låglandet hade mer långvariga sässongbetingade förflyttningar med sina djur.
Pyreneisk Mastiff hade sin historiska kris när varg och björn försvann från Pyrenéerna. Detta faktum, markerade nästan definitivt, rasens tillbakagång; i verkligheten utrotades den nästan för alltid. Det spanska inbördeskriget hade just avslutats, ekonomin var dålig. Vi kan lätt föreställa oss hur svårt det var att behålla de här stora hundarna med stor aptit och inget arbete att utföra. De goda gamla dagarna, när den Pyreneisk Mastiffen vandrade stolt framför eller bredvid sin flock, med strupen beskyddad av imponerande halsband; specialgjorda av järn, med skarpa utstickande taggar, var definitivt över.
Det var tack vare några få boskapsskötare och fåraherdar som behöll ett litet antal hundar, huvudsakligen av tradition, som gjorde att rasen kunde fortleva. På så sätt kunde dom enstaka individerna överleva ytterligare 30 år, fram till mitten på 1970-talet. Då påbörjade en liten grupp av passionerade anhängare den omfattande restaureringen. Sökandet av hundarna bedrevs över hela bergområdet i norr där det kunde tänkas finnas en Pyreneisk Mastiff. De här Pyreneiska Mastiffentusiasterna tog på sig det stora ansvaret för att ge ”O Mostin” en ny start. Arbetet bestod av att hitta hundar av den rätta ”O Mostin- typen” och samtidigt att försöka överbevisa ägarna att de ägde en reell skatt; en klenod med både historiskt och zoologiskt intressevärde.
Rafael Malo Alcrudo, President i den spanska rasklubben och ägare av kennel Tajadera del Tio Roy, var en av männen som letade upp hundar. Samme man bildade 1977 Klubben för Pyreneisk Mastiff i Spanien. Här kom klubben att bli ett viktigt instrument i återupplivningen av rasen.
Steg för steg, nya medlemmar kom till. 1981 hölls den första utställningen med 24 deltagande hundar. Klubbutställningar hålls årligen också idag; under namnet ”Monografica”/Rasspecialen.
Uppgiften med att restaurera rasen var självklart inte lätt. I början var det viktigaste objektet att välja hundar med en mer traditionell karaktär av den typ man kunde se på gamla fotografier. (De äldsta fotografier man kunde hitta.) Rafael Malo, berättar själv hur väl han kommer ihåg när han som barn var hemma hos sin ”Tio Roy” (farbror Roy) och lekte ihop med hans Pyreneiska Mastiffer, han minns den tiden med entusiasm som en romantisk saga ”
Från varje kull valpar som föddes, valde man bara ut de med traditionell exteriör och karaktär. Några få år senare fanns det mer än 30 uppfödare som gav sin tid, entusiasm och pengar i arbetet på just denna ide; att rädda den gamla”O Mostin”.
I början av 1980-talet, började också utlandet intressera sig för Pyreneisk Mastiff. Allra första exporten från Spanien gick till Sverige, därefter Finland, Norge, Danmark, Tyskland, Italien, Frankrike, Portugal, Ungern och sedan; hela Europa. Något senare kom första importen av Pyreneisk Mastiff till Amerika; först Brasilien, Santa Domingo, Peru, Mexico och lite senare USA och Australien.
Ibland undrar man, hur en ras på så kort tid har vunnit så många människors hjärtan runt om i hela värden. Hemligheten är, som alla säger, det säregna, speciella utsökta temperamentet hos Pyreneisk Mastiff, en hund med ett sunt beteende, och som visar sig mycket imponerande och kraftfull med sin molosserlika närvaro.
Förordet Ur ”Mastiff Breeds” skrivet av Rafael Malo Alcrudo, uppfödare och President i Spanska Rasklubben. (utg. England, 1999) ISBN 1 86054 165 8 Edited by Douglas Oliff.
Översatt av Edith Lien. Bearbetad till Svenska av Maria Byhage och Lars Hultgren
Sverige
Till Sverige kom den första Pyreneiska Mastiffen 1981. Den togs in av Gunilla Marin, Kennel Jariwa´s som var den första kenneln i Sverige för Pyreneisk Mastiff. Hunden, som var en hane, kom från Rafael Malo Alcrudos kennel Tajadera del Tio Roy (TTR) och hette Ombrizio de la TTR.
1983 importerade Gunilla en tik till Sverige, Gitana de la Tajadera del Tio Roy. Dessa två importer parades och 1984 föddes den första kullen Pyreneiska Mastiffer i Sverige (resultatet blev sex hanar och tre tikar).
Svenska Pyreneiska Mastiffklubben bildades 1985 på initiativ från bland annat Gunilla Marin. Svenska Pyreneiska Mastiffklubben blev den första rasklubben som bildades utanför Spanien. Medlemsantalet har ökat från tjugofyra personer
1986 till i dags läget sextiotre stycken.
Rasen är väldigt liten i Sverige och det har aldrig fötts mer än ett par kullar om året. Beroende på att det funnits få uppfödare och svårigheter med att importera hundar från andra länder. Under senare år har rasen spridits till flera europeiska länder. Spridningen har medfört att ett större antal intressanta hundar finns tillgängliga på närmare håll än tidigare.
Under åren 1981 fram till 2005 så har det registrerats 265 stycken hundar.
Registreringar från 1981 - 2005
1981
1983
1984
1985
1987
1988
1989
1990
1991
1992
1993
1994
1995
1
1
9
9
18
7
10
3
16
7
12
21
8
1996
1998
1999
2000
2001
2002
2003
2004
2005
Total
13
12
5
13
3
12
34
22
29
265
I dessa registreringar är även importer medräknade.
Åren 1991-2005 föddes det 184 valpar fördelade på 31 kullar. I avelsarbetet användes 24 tikar och 16 hanar.
Det finns idag inga säkra uppgifter på hur många levande Pyreneiska Mastiffer det finns i Sverige. Hundägare glömmer att avregistrera sin hund till SKK när den dör och det medför att registret innehåller fler hundar än vad som är verklighet. Förmodligen har det aldrig samtidigt funnits över hundra levande Pyreneiska Mastiffer i Sverige sen rasen började importeras.
Avelsstrategin
Vad är då en avelsstrategi? Avel, det är planmässig fortplantning av djur, och strategi är konsten att planlägga i stort. En avelsstrategi är följaktligen tillvägagångssättet i stora drag för en planmässig fortplantning av djur. Avelsstrategin ligger till grund för klubbens avelspolicy. Det är det grundläggande handlingsprogrammet för hur vi ska bära oss åt när vi avlar på våra Pyreneiska Mastiffer. Allt detta resulterar så småningom i avelsmål, det vill säga vad vi vill åstadkomma med vårt avelsarbete.
Pyreneiska Mastiffklubben har som mål att utveckla rasen i en positiv riktning. Klubbens avelsmål är tänkta att vara till hjälp för uppfödarna, och då framför allt de nytillkomna uppfödarna, i deras strävan att förbättra rasen. För erfarna uppfödare kan avelsmålen verka självklara. Med tanke på den låga populationen av Pyreneisk Mastiff i Sverige är det viktigt med ett samarbete mellan uppfödarna.
Under de senaste åren har det förekommit att uppfödare i Sverige hyrt eller leasat hanhundar och tikar till avel både från Spanien, Finland och Tjeckien. Det här avelsarbetet har gynnat rasens genetiska utveckling i Sverige och är en bra grund för fortsatt gott avelsarbete. För närvarande finns det olika avelslinjer i Sverige och det är oerhört viktigt att vi tar tillvara dessa för framtiden.
Hälsa
Pyreneisk Mastiff i Sverige har uppvisat ett gott hälsoresultat. De enstaka sjukdomar som förekommit, har varit på enskilda individer och inget som drabbat rasen som helhet.
Då Pyreneisk Mastiff är en stor hund är det extra viktigt att kontrollera att de inte får problem med höftledsdysplasi eller armbågsledsdysplasi. Idag har Pyreneisk Mastiff problem med enstaka fall Hd/Ad, men inget som påkallar att klubben ansöker om att få ingå i ett hälsoprogram. Det viktiga är att alla Pyreneiska Mastiff ägare tar ett ansvar och röntgar sina hundar (tidigast vid 18 månaders ålder) för att vi ska kunna hålla en bra kontroll på läget så att inget oförutsett dyker upp.
HD/AD statistik
HD resultat för hundar födda 1991 - 2005
Födelseår
1991
1992
1993
1994
1995
1996
1998
Diagnos, gamla avläsningssystemet
HD ua
2 50,0%
2 28,6%
11 64,7%
1 16,7%
4 50,0%
4
100,0%
HD grad 1
1 25,0%
1 14,3%
1
100,0%
4 23,5%
2 33,3%
1 12,5%
HD grad 2
3 42,9%
2 11,8%
2 33,3%
3 37,5%
HD grad 3
1 25,0%
1 14,3%
1 16,6%
HD grad 4
Totalt antal undersökta
4 25,0%
7 50,0%
1 25,0%
17 81,0%
6 85,7%
8 61,4%
4 36,3%
Snittålder för undersökningen, mån
19
21
22
17
21
21
17
Antal födda
16
15 (1)
4
21
7
13
11
Hämtat från SKK:s avelsdata samt uppgifter från uppfödare
Födelseår
1996
1998
1999
2000
2002
2003
2004
2005
Diagnos, nya avläsningssystemet
Grad A
1 25,0%
3 75,0%
1 33,3%
1 25,0%
4 33,3%
1
100,0%
Grad B
2 75,0%
1 25,0%
6 50,0%
3 75,0%
Grad C
1 25,0%
1 33,3%
1 25,0%
2 16,7%
Grad D
1 33,3%
1 25,0%
Grad E
1
100,0%
1 25,0%
Totalt antal undersökta
1
3 27,3%
4 57,1%
3 60,0%
4 80,0%
12 37,5%
4
66,7%
1
5,0%
Snittålder för undersökningen, mån
46
34
22
20
23
21
20
19
Antal födda
13
11
8 (1)
7 (2)
6 (1)
35 (7)
16 (10)
29 (9)
Hämtat från SKK:s avelsdata samt uppgifter från uppfödare
AD resultat för hundar födda 1991 – 2005
Födelseår
1991
1992
1994
1995
1996
1998
1999
2000
2002
2003
2004
2005
Atros ua (0)
3 75,0%
5 83,3%
16 94,1%
3 50.0%
6 75,0%
4 80,0%
2
1
100,0%
2 50,0%
9 90,0%
3 75,0%
1
100,0%
Atros,lindrig utbredning (1)
1 25,0%
1 16,7%
1 5,9%
2 33,3%
2 25,0%
1
1 25,0%
Atros,måttlig utbredning (2)
1 16,7%
1 20,0%
1
10,0%
1 25,0%
Atros,kraftig utbredning (3)
1
25,0%
Totalt antal undersökta
4 25,0%
6 42,9%
17 81,0%
6 65,7%
8 61,5%
5 45,5%
3 37,5%
1 14,3%
4 66,7%
10 26,6%
4 35,0%
1
4,0&
Snittålder för undersökningen, mån
19
21
18
20
24
18
23
24
23
24
20
19
Antal födda
16
15 (1)
21
7
13
11
8 (1)
7 (1)
6 (1)
35 (7)
16(10)
25 (9)
Hämtat från SKK:s avelsdata samt uppgifter från uppfödare.
Av totalt antal födda hundar under åren 1991 – 2005, 180 stycken är 30stycken exporterade och av resterande 150 stycken kvarvarande i Sverige är 51,6% HD röntgade och 45,1% AD röntgade.
Sammanställning
HD
Ua
Grad 1
Grad 2
Grad 3
Grad 4
A
B
C
D
E
Undersökta hundar
24 51,1%
10
21,3%
10
21,3&
3
6,4%
0
0,0%
11 34,4%
12 37,5%
5 15,6%
2 6,3%
2 6,3%
AD
Ua
Lindrig utbredning
Måttlig utbredning
Kraftig utbredning
Undersökta hundar
55
79,7%
9
13%
4
5,8%
1
1,4%
I Sverige är Pyreneisk Mastiff en liten population och tyvärr är frekvensen av antalet röntgade hundar fortfarande för låg för att få en adekvat statistik som kan påvisa tendenser i ena eller andra riktningen.
När det gäller inavelstrenden kan vi se på följande statistik att den är låg och ligger väl inom de gränser som finns angivna i Pyreneiska mastiffklubbens avelsrekommendationer.
Inavelstrend fördelat på parningar
Kulla födda
Fördelning parning i %
1991
1992
1993
1994
1995
1996
1998
1999
2000
2002
2003
2004
2005
Upp t.o.m. 6,25%
1
2
1
3
1
2
2
2
3
1
5
2
3
6,26% - 12,49%
1
0
0
0
0
0
0
0
0
0
0
0
1
12,50% - 24,99%
0
0
0
0
0
0
0
0
0
0
0
0
0
25% -
0
0
0
0
0
0
0
0
0
0
0
0
0
Genomsnittlig inavelsgrad, beräknat över 5 generationer
Kullar födda
1991
1992
1993
1994
1995
1996
1998
1999
2000
2002
2003
2004
2005
Inavelsgrad
3,9%
2%
0%
0,1%
4,7%
0,7%
0,3%
1,2%
0,6%
0,8%
0,7%
0,7%
1,3%
Svenska Kennelklubbens avelspolicy
Avel och uppfödning av rashundar är fundamentet i Svenska Kennelklubbens verksamhet. Redan i stadgarnas första paragraf, vilken avger målet för verksamheten, framgår betydelsen av aveln genom texten ”att väcka intresset för och främja avel av mentalt och fysiskt sunda, bruksmässigt, jaktligt och exteriört fullgoda rasrena hundar”.
Hundavel och därmed hundrasers utveckling grundas på uppfödarens val av avelsdjur samt på den användning som dessa får. Ärftlig variation är en förutsättning för hundraser och deras möjlighet att anpassas till framtidens krav. Därför skall avel och utveckling av rashundar vara målinriktad, långsiktig och hållbar. Med hållbar menas att den inte leder till brister avseende hälsa, mentalitet eller funktion eller tömmer rasen på genetisk variation.
Avel och uppfödning skall också ske i överensstämmelse med djurskyddslagstiftningen och Svenska Kennelklubbens grundregler.
Svenska Kennelklubben skall medverka till utformningen av rasspecifika avelsstrategier samt:
¤ Prioritera avel för mentala egenskaper anpassade till rasernas funktion och samhällets krav.
¤ Prioritera avel som gynnar avkommans möjlighet till ett långt liv utan hälsostörningar.
¤ Prioritera exteriör avel som gynnar god funktion och förebygger förekomsten av icke önskvärda egenskaper hos avkomman.
¤ Prioritera avel av hundar med naturlig fortplantningsförmåga.
¤ Verka för en låg andel nära släktskapsparningar för att därmed minska inavelsökningen i hundraserna; medverka till att enskilda individer eller grupper av närbesläktade individer inte överutnyttjas i aveln.
¤ Verka för att minska antalet avelsrestriktioner, som inte är relaterade till hundrasernas sundhet men begränsar möjligheterna till ett effektivt utnyttjande av befintliga hundmaterial; vid behov ta bort avelshinder mellan rasvarianter/raser, vilka bygger på olikheter i enskilda genpar t ex färg, hårlag och storlek.
Internationellt samarbete
Ett samarbete mellan uppfödare i olika länder skulle påskynda och underlätta framtagandet av nya linjer. För att vi ska få ett effektivt avelsarbete i Sverige är det nödvändigt att vårt samarbete med rasens hemland och andra länder där man bedriver en aktiv avel intensifieras och utvidgas.
Framtidsmål/Strategier
Den absolut viktigaste uppgiften för lång tid framåt är att öka den genetiska variationen. Nu aktiva uppfödare måste med sin avel ha siktet inställt långt in i framtiden. Varje parning måste ha som målsättning att resultatet ska tillföra rasen som helhet något användbart, något som har en positiv betydelse på lång sikt. Det är viktigt att vi avlar på att få så stora rastypiska hundar som möjligt. Storlek, massa, bredd är några rastypiska drag som vi måste bevara. Detta kopplat till en god exteriör tillåter den Pyreneiska Mastiffen att röra sig ledigt med spänst i stegen och med stolthet i rörelserna.
Den genetiska bredden är absolut nödvändig för att vi ska klara detta och för att inte sjukdomar ska öka, samt för att fertilitet och arbetsförmåga inte ska försämras.
De grundläggande villkoren för att vår ras även fortsättningsvis ska vara frisk och funktionsduglig, samt risken för ärftliga sjukdomar och fel minimeras, är:
¤ Att vi använder så många olika individer som möjligt i aveln. Vilket innebär att
antalet avelsdjur inte bör understiga 100 individer. (Delmål: att inom fem år nå en
avelsbas på tjugofem aktiva avelshundar!)
¤ Att enbart använda friska och sunda individer i aveln.
¤ Att varje avelsdjur bör exteriörbedömas minst en gång innan den går i avel.
¤ Att varje individ ska lämna ett mycket begränsat antal avkommor.
Ingen enskild Pyreneisk Mastiff ska svara för mer än tjugo (20) avkommor
under en generation (vilket i detta sammanhang innebär 5 år. Dispens kan ges till fler avkommor, efter kontakt med avelskommittén i klubben.)
¤ Att hålla en låg inavelsnivå och endast i undantagsfall använda kusinparningar
6,25%.
¤ Att klubben verkar för att under en femårsperiod få minst hälften av alla
Pyreneiska Mastiffägare att röntga sina hundar med avseende på Hd och Ad.
Exteriör
Premiera avel på individer som håller sig väl över de minimigränser som anges i rasstandarden. Avel på individer med diskkvalificerande fel bör i möjligaste mån undvikas. Även små fel som tandförluster, dåliga frambensvinklar och bakbensvinklar bör undvikas.
Sammanfattning
Arbetet med RAS-dokumentet kommer att fortskrida och redovisas för medlemmarna enligt följande:
¤ Hälsoenkät skickas ut vart 5: e år, sänds åter till avelskommittén
och resultatet redovisas därefter i PM-tidningen.
¤ Inhämtande av information från försäkringsbolagen utförs vart 5: e år
och redovisas därefter i PM-tidningen.
¤ Inavelsgraden för varje registrerad kull publiceras 1 gång per år i
PM- tidningen.
¤ Varje år görs en uppföljning av hur många hundar som röntgats för
HD & AD resultatet redovisas i PM-tidningen.
¤ Svenska Pyreneiska Mastiffklubben uppmuntrar och uppmanar uppfödarna att
hålla uppfödarkonferens minst en gång om året.
